Seminariedag den 7 oktober 2023
Kloster och trädgårdskultur
Vid seminariet ”Kloster och trädgårdskultur" uppmärksammades aktuell forskning inom
trädgårdshistoria och kulturarv.
Heldagsseminariet ägde rum lördag den 7 oktober på Vadstena folkhögskola, belägen i
klosterområdet. Boken ”Svensk trädgårdshistoria” (2020, Kungl. Vitterhetsakad.) låg till
grund för temat. Bokens tre författare höll föredrag tillsammans med forskare från
Arkeologerna och SLU Artdatabank.
På söndagen höll Berit Ljunggren en guidad visning som sträckte sig från palatstidens
trädgård på 1200-talet till dagens arbete med bevarande av arter.
Platsen, Vadstena klosterområde, har sin betydelse i sammanhanget. Här finns byggnader för
det medeltida Birgittinklostret bevarade och klosterträdgårdarnas placering och utsträckning
är känd. I det som var munkarnas trädgård växer idag knotiga äppel- och päronträd, och en
örtagård har anlagts. Pomerium Vadstenense är svenskt klonarkiv för fruktträd och har sin
hemvist här. Statens fastighetsverk förvaltar byggnader och trädgårdsmark.
föredragshållare:
Birgittas uppenbarelser och trädgårdsbruket bland kyrklig och världslig aristokrati i 1300-
talets Sverige?
Anna Andreasson Sjögren, doktorand i arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens
samhällsliv, Stockholms universitet. I avhandlingsprojektet ”Medeltidens trädgårdar i Norden
– verklighet och föreställningar” behandlas bl.a. trädgårdarna vid Vadstena kloster.
Klosterväxter i nytt ljus. En jämförelse mellan arkeologiska spår av hortikultur från kloster
och deras omgivningar
Jens Heimdahl, fil dr, Kvartärgeolog med inriktning mot arkeobotanik, är verksam vid Statens
historiska museer, Stockholm. Heimdahl är ledande inom ämnet makrobotanik och har under
de senaste tjugo åren utvecklat studiet av fossila lämningar av trädgårdsväxter och
odlingshistoria. Han har också starkt bidragit till dess integrering med trädgårdsarkeologi,
och till spridandet av kunskap i tvärvetenskapliga sammanhang.
Lavendel, hjärtstilla och svarta vinbär – om medeltida klosterträdgårdar i Östergötland
Karin Lindeblad, trädgårdsarkeolog, fil lic. är verksam vid Arkeologerna i Linköping. Lindeblad
har specialiserat sig på trädgårdsarkeologi och är en av landets ledande arkeologer med
denna inriktning.
Fruktodling under medeltid och tidigmodern period
Matti Wiking Leino, docent, Inst. för arkeologi och antikens samhällsliv, Stockholms
universitet. Agronom, doktor i växtförädling och docent i genetik vid Linköpings universitet,
forskare vid Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms Universitet. Leino har också
varit engagerad i projektet Pilgrimsmat tillsammans med Pilgrimscentrum i Vadstena, med
syftet att odla och använda äldre kultarvssorter i dagens matlagning.
Från monstruösa avgudar till förädlade själsfränder – sortbegreppet och hortikulturen
Erik de Vahl, trädgårdsmästare och genbankskurator, verksam vid Sveriges
lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp. Han arbetar med skötsel av växterna i den nationella
genbanken, särskilt rosor och köksväxter.
Heimdal, Andreasson Sjögren och Leino är författarna i Svensk trädgårdshistoria:
förhistoria och medeltid, red. Janken Myrdal, utg. 2020 Kungliga Vitterhetsakademien.
Leino är också engagerad i projektet Pilgrimsmat i samarbete med Pilgrimscentrum,
Vadstena. med syfte att få lantbrukare längs pilgrimsvägen att satsa på kulturarvssorter.
https://pilgrimsmat.se/
Seminariedag den 5 oktober 2019
Folklig fromhet och vidskepelse – mellan medeltid och tidigmodern tid
Version 2019-10-07. Kan uppdateras med mer material från föredragshållarna
Elisabet Regner, Statens historiska museer
Helgon att hålla i handen. Små fynd och vardagsreligion i medeltidens Sverige.
Elisabet berättade om radbandspärlor, helgonstatyetter och andra fynd från icke-kyrkliga miljöer. Hon lyfte särskilt fram två fynd från Vadstena, och betonade hur de talrika pilgrimerna ville ha med sig konkreta minnen från sin pilgrimsfärd. Den medeltida religionsutövningen var inte bara andlig utan hade ett starkt inslag av materialitet: allt från praktfulla kyrkomiljöer till bilder av Maria och helgonen i både verkstäder och hemmiljö. Och så rosenkransen, radbandet som otaliga människor brukade i sin personliga andakt. – I folkfromheten uppfattades att helighet och andlig kraft kunde bäras av välsignade ting, och bidra till att helga även vardagslivet, ett tänkesätt som återfinns i alla kulturer. Terese Zachrisson (nedan) uttryckte samma tankar i sitt föredrag.
Aktuell artikel i Fornvännen 112 (2017)
Bön med band av stenar. Teologiska perspektiv på radbandsbruk under senmedeltiden.
Länken kräver direktinloggning via webbläsare!
//samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/12400/2017_227.pdf?sequence=1
Elisabets doktorsavhandling 2015 har Vadstenaanknytning:
Den reformerade världen: Monastisk och materiell kultur i Alvastra kloster från medeltid till modern tid. Finns på nätet endast i sammanfattning:
Göran Malmstedt, Göteborgs universitet
En förtrollad värld. Förmoderna föreställningar och bohusländska trolldomsprocesser 1669 – 1672
En recension i Aftonbladet 29 mars 2018 ger en bra sammanfattning av föredraget:
”Gamla rättegångsprotokoll är en bra källa till hur vanligt folk hade det förr i tiden. De svenska häxprocesserna (eller trolldomsprocesserna som det hette då) som kulminerade 1668–1676 dokumenterades väl och lämnade efter sig massor av protokoll, som i många fall finns bevarade. Häxprocesserna drabbade framför allt Bohuslän, Dalarna, Stockholm, Hälsingland och Gästrikland och ledde till att nästan 300 personer avrättades. De flesta – men inte alla – var kvinnor.
Historieprofessor Göran Malmstedt har specialstuderat protokollen från de bohuslänska häxprocesserna för att undersöka vad människor på 1600-talet hade för tankar om magi och övernaturliga fenomen. Det går hitta en hel del spår av vad befolkningen trodde på. Och det var inte alltid samma saker som det prästerna predikade.
Under Sveriges första århundraden som kristet land kunde den gamla vidskepelsen leva kvar sida vid sida med kyrkan. Hedniska ramsor bevarades genom att man bytte ut Tor mot Jesus och Freja mot jungfru Maria. Men samexistensen blev svårare efter att protestantismen införts på 1500-talet. Religionsutövningen centraliserades ännu mer, klostren stängdes och helgondyrkan bekämpades. Att bota en sjuk ko eller granne genom att läsa en ramsa om jungfru Maria blev ett religionsbrott. Enligt prästerna låg nämligen Djävulen bakom all magiutövning, oavsett om den var till för att skada eller för att bota.
När statsapparaten växte sig stark och försökte kontrollera befolkningen i högre grad på 1600-talet blev det fler och fler rättsfall om vidskepelse. I Bohuslän var det särskilt viktigt för myndigheterna att visa sig handlingskraftiga, eftersom området var relativt nyerövrat – det hade blivit svenskt 1658. Hösten 1669 beordrade Sveriges regering att det skulle tillsättas en särskild kommission för att utreda trolldomsväsendet i Bohuslän. Det framgår av de bohuslänska protokollen att vissa människor, inte minst äldre kvinnor, ansågs vara trolldomskunniga. Ibland kunde de ställa till med skada. Ingrid Persdotter anklagade Anna i Holta för att ha sett till så att hennes brännvinsbränning misslyckades. Sören Murmästare berättade att Anna hade gjort honom impotent. Börta Crämars misstänktes för att ha trollat bort sin egen son Håkans ”hemlige ting”, det vill säga könsorgan. (Vad skulle Freud skulle ha sagt om den historien?)
Häxprocesserna i Bohuslän skiljer sig en del från dem i Svealand och Norrland. Bland annat var inte barnvittnen inblandade på samma sätt. Bohuslän hade kvar lagstiftning från den dansknorska tiden. Den var mer generös med att förespråka tortyr, som användes flitigt på de misstänkta. Många utsattes också för så kallat vattenprov, det vill säga att man band dem och kastade dem i vattnet. Om någon flöt var det ett tecken på att den personen tillhörde Satan.
Den stora likheten mellan trolldomsprocesser i olika delar av Sverige på 1660-talet och 1670-talet var att rätten nästan alltid försökte få fram bekännelser om djävulspakt. Det ansågs vetenskapligt belagt att vissa människor var förbundna med Satan. De åkte till honom för att festa, dansa, bedriva otukt och förbanna olika saker. Nu gällde det att få reda på vilka människor det handlade om.
De som anklagades först under häxprocesserna var sådana som Anna i Holta och Börta Crämars; fattiga, ofta äldre och ensamma kvinnor, som hade trolldomsrykte eller var illa omtyckta av grannarna. Men det som rätten ville få fram var eventuella förbindelser med Djävulen. Sådana lyckades man ofta ”bevisa” (med erkännanden efter tortyr, vittnen, hot eller något annat). Det lades stor vikt vid bevis och konkreta vittnesmål. Och när de anklagade hade överbevisats om sin skuld brakade det loss på riktigt. För då tvingades de peka ut vilka fler som hade varit på Djävulens fester. Nya personer anklagades, snart även ansedda kvinnor – och en del män.
Ett återkommande tema var att Djävulens anhängare orsakat ekonomiska problem. I Norrland handlade det om att skörden slagit fel. På västkusten var det fisket – vattnet hade förtrollats för att förstöra fiskenäringen. På så sätt försökte man hitta syndabockar för fattigdomen och misären i det krigshärjade Sverige.”
Göran Malmstedts bok ger en spännande inblick i vad som kan ha rört sig i vanliga människors huvuden för nästan 400 år sen. De levde i en magisk värld där en katt i själva verket kunde vara en förvandlad kvinna och där osynliga krafter styrde vardagen. Särskilt intressant är avsnittet om drömmar och hur de ibland flöt samman med verkligheten. Det blir också tydligt att det var stor skillnad på vad man trodde på i myndighetshus och vad man trodde på i bondstugor.
Det finns inga tecken på några utbredda folkliga föreställningar om orgier med Djävulen. Vanliga människor trodde på surgubbar och elaka kärringar som kunde förstöra brännvinet eller trolla bort kuken på folk. Att häxor flög till Blåkulla och festade med Djävulen – det var det prästerna och vetenskapsmännen som trodde på.
Terese Zachrisson, Göteborgs universitet
Mellan fromhet och vidskepelse. Den kvardröjande helgonkulten.
Sammanfattningen av Tereses doktorsavhandling täcker väl hennes föredrag:
”I avhandlingen undersöks olika förhållningssätt gentemot det materiella i fromhetslivet under 1600- och 1700-talen. Avhandlingens första del behandlar kyrkorummet och dess föremål, som sidoaltare, bilder och reliker. Den andra delen utforskar sakralt laddade punkter i landskapet, som heliga källor och fristående kors, och hur den lokala topografin kunde upplevas och förstås utifrån föreställningar om helgonens närvaro. Tidigare forskning har betonat hur de lutherska reformatorerna aldrig avvisade de materiella fromhetsuttrycken, utan att de omtolkades och anpassades till evangeliskt kyrkoliv, och att äldre föreställningar om hur sakrala föremål ägde en inneboende gudomlig kraft förhållandevis tidigt trängdes undan. Denna studie visar dock att frågan om materialitet var betydligt mer laddad än vad tidigare forskning gjort gällande. Under hela undersökningsperioden uttryckte personer inom kyrkoledningen avståndstagande, oro och avsky gentemot företeelser som helgonbilder och heliga källor. Att appropriera de heliga föremålen var en utdragen och komplicerad process. Bland de bredare folklagren föreställdes ofta dessa föremål kunna utstråla och förmedla en läkande och beskyddande kraft, och de brukades i ritualer som inte sällan motarbetades av kyrkoledningen. Det lokala prästerskapet tycks under 1600-talet haft en tolerant inställning till fromhetsbruk som tangerade gränserna för det renläriga, medan avstånden mellan kyrkoherden och allmogen ökade under 1700-talet.”
Vidare läsning:
Kvarhängande helgon och offerkyrkor. Folkfromhet med förreformatoriska drag på det tidigmoderna Gotland. Johannes Daun & Terese Zachrisson
Tereses doktorsavhandling från 2017:
Mellan fromhet och vidskepelse: Materialitet och religiositet i det efterreformatoriska Sverige
Sofia Gustafsson, Linköpings universitet:
Järtecken: Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom
Joen Klint var kyrkoherde i Östra Stenby på Vikbolandet i 40 år i slutet av 1500-talet. Han lämnade efter sig runt 400 sidor manuskript om järtecken och deras tolkning. Järtecken sågs som Guds tecken i naturen. Sofia gick igenom många exempel, som vädersolar, kometer och missbildade djur, och hur de tolkades av Joen och hans samtid.
Hela boken, med fascinerande illustrationer, kan läsas på Google books
Martin Kjellgren, Lunds universitetsbibliotek:
Att tämja profeter. Astrologi, ortodoxi och 1500-talets almanacksmarknad.
Martin behandlade inledningsvis astrologin som vetenskap med rötter i Babylon och antiken, och belyste hur man teologiskt brottats med frågan om stjärnornas förutbestämda budskap och Guds allmakt. Sigfrid Aron Forsius, med rötter i Helsingfors, var en framträdande företrädare för astrologin som efterhand hamnade på kant med överheten.
Astrologin fick en nära koppling till den snabbt växande marknaden för almanackor, där gemene man kunde få information och planeter och stjärntecken (jämför bondepraktikan!). Almanackorna blev ett medium för uttolkning av astrologernas prognoser, där även järtecken togs upp och tolkades. Så länge dessa höll sig till frågor om väder, hälsa och jordbruk sågs de som något positivt av överheten, men exempelvis Forsius tillämpade sina resultat på politiska och teologiska spörsmål, och blev föremål för Uppsala domkapitels ingripande.
I bokkapitlet Mäster Sigfrids klagan. Astrologi och ortodoxi – en social idékonflikt från 1600-talet går Martin närmare in på frågan med fokus på Forsius.
Seminariedag den 6 oktober 2018 kring Alvastra kloster
Lars Ersgård: Alvastra och kristnandet
Marie Holmström och Ann Catherine Bonnier: Om Alvastra kloster
Recension av Munkar och magnater … i Fornvännen (2012)
Lars Ersgård (red.) Munkar och magnater vid Vättern. Studier från forskningsprojektet ”Det medeltida Alvastra”
Lund Studies in Historical Archaeology 15 (2012) ISSN: 1653-1183 ISBN: 978-91-89578-46-3 (ej tillgänglig på Internet)
Rekonstruktion av Alvastra kloster
Rekonstruktion av klosterkyrkan i Alvastra
Intressant bakgrundsinformation kring 1000-talets Östergötland finns i Cecilia Ljungs avhandling ”Under runristad häll: Tidigkristna gravmonument i 1000-talets Sverige”. (2016) Stockholm Studies in Archaeology 67, ISSN 0349-4128 (ej tillgänglig på Internet)